15
1997    1h 43mAction, Kriminal
6.563%80%6.5
Watch on Prime Video
On Prime Video
30 Days FreeAd
Hans namn är Yann Le Pentrec, mer känd under öknamnet Dobermann och ledare för den skickligaste och brutalaste bankrånarliga världen skådat. När han efter en tids frånvaro åter samlar sitt gäng för en ny välplanerad stöt samlar även polisen sin elitstyrka för att en gång för alla sätta stopp för den fruktade ligan. Men det krävs betydligt mer än en polisbricka för att stoppa Dobermanns gäng. Det krävs en man som Cristini - den mest sadistiska och korrumperade snuten i hela kåren.
Directed by Jan Kounen
  • Georgette CrochonYann Le Pentrec aka Dobermann
  • Tchéky KaryoInspecteur Sauveur Cristini
  • Monica BellucciNathalie
  • Antoine BaslerJean-Claude Ayache, dit "Moustique"
  • Affif Ben BadraLe mac
  • Romain DurisManu
  • Marc DuretInspecteur Baumann
  • Pascal DemolonInspecteur Lefèvre
  • Dominique BettenfeldElie Frossard dit l'Abbé
  • François LevantalLeo
  • Ivan Merat-BarboffInspecteur David Silverberg
  • Stéphane MetzgerOlivier Brachet dit Sonia
  • Chick OrtegaJacky Sueur dit Pitbull
  • Patrick RoccaCommissaire Clodarec
  • Florence ThomassinFlorence
  • Gaspar NoéLe marchand de merguez casher
  • Jan KounenMan at bank / Regisör
  • Roland AmstutzOncle Joe
  • Arnaud ArbessierOncle Joe, vieux
  • Laura MañáVictoria
  • Burnharm−3 d
    Rewatching Dobermann as an adult doesn’t so much expose flaws as it changes the way its excess lands. The characters are clearly designed as caricatures, and that works within the film’s anarchic logic, the cops are deliberately villainized, the criminals are stylized anti-heroes, and everything is pushed toward comic-book extremity. In that sense, it still succeeds as a fun, aggressive piece of genre filmmaking. However, what felt like pure rebellious energy on an earlier viewing now feels less coherent in impact. The film’s chaos is constant rather than shaped, which makes it harder to revisit with the same excitement once the initial shock value is gone. Compared to something like Airbag, which maintains a sharper sense of structure and comedic rhythm even on rewatch, Dobermann feels more dependent on raw intensity than sustained construction. It’s not worse than remembered in a technical sense, it’s just less rewatchable than the memory of it suggests.

Dobermann Trivia