Mork & Mindy

Mork och Mindy
Första gången Mork framträdde i TV-rutan var i ett avsnitt av serien Gänget och jag (Happy Days), vilket sedermera ledde till den egna spinoffserien Mork & Mindy.
Serien handlade om utomjordingen Mork (Robin Williams) från planeten Ork. Då han var alldeles för begiven på skämt och upptåg för att passa in på Ork skickades han till jorden, för att observera livet där. Väl framkommen till jorden råkade han hamna i staden Boulder i den amerikanska delstaten Colorado, där han snart träffade på den unga kvinnan Mindy McConnell (Pam Dawber) och flyttade in i hennes lägenhet. Under tiden som Mork studerade livet på jorden - många företeelser kände han inte till och hade till en början en ganska naiv inställning till - fick Mindy ta del av hans underliga vanor, som att sitta med ändan i vädret när han satt i en soffa, eller att dricka genom att köra ner fingret i glaset, samt hans hälsningsfras "Nano, nano". Varje avsnitt avslutades med att Mork genom tankeöverföring rapporterade till sin överordnade Orson (Ralph James, som aldrig syntes i bild utan endast hördes tala till Mork) på Ork om vad han hade lärt sig i detta avsnitt.
Till en början var Mindys far Fred McConnell (Conrad Janis) inte särskilt förtjust i Mork, men började så småningom uppskatta honom mer och mer, vilket hennes mormor, Cora Hudson (Elizabeth Kerr) gjorde från början.
Under seriens gång dök det upp olika udda figurer, den kanske allra märkligaste var Exidor (Robert Donner), som ledde en sekt, bestående av honom själv och en rad imaginära anhängare.
Serien handlade om utomjordingen Mork (Robin Williams) från planeten Ork. Då han var alldeles för begiven på skämt och upptåg för att passa in på Ork skickades han till jorden, för att observera livet där. Väl framkommen till jorden råkade han hamna i staden Boulder i den amerikanska delstaten Colorado, där han snart träffade på den unga kvinnan Mindy McConnell (Pam Dawber) och flyttade in i hennes lägenhet. Under tiden som Mork studerade livet på jorden - många företeelser kände han inte till och hade till en början en ganska naiv inställning till - fick Mindy ta del av hans underliga vanor, som att sitta med ändan i vädret när han satt i en soffa, eller att dricka genom att köra ner fingret i glaset, samt hans hälsningsfras "Nano, nano". Varje avsnitt avslutades med att Mork genom tankeöverföring rapporterade till sin överordnade Orson (Ralph James, som aldrig syntes i bild utan endast hördes tala till Mork) på Ork om vad han hade lärt sig i detta avsnitt.
Till en början var Mindys far Fred McConnell (Conrad Janis) inte särskilt förtjust i Mork, men började så småningom uppskatta honom mer och mer, vilket hennes mormor, Cora Hudson (Elizabeth Kerr) gjorde från början.
Under seriens gång dök det upp olika udda figurer, den kanske allra märkligaste var Exidor (Robert Donner), som ledde en sekt, bestående av honom själv och en rad imaginära anhängare.
Saw this one on TV as a kid, probably Dutch or German broadcast, maybe subtitled, maybe dubbed.
Didn’t understand half of it, but Robin Williams made it impossible to look away.
Mork was an alien in rainbow suspenders, sent to Earth in an egg and everything he did felt like a cartoon trapped in a sitcom.
The show was loud, weird and full of physical comedy. “Nanu Nanu” became playground language.
Mindy was the straight face to Mork’s chaos and Boulder, Colorado looked like a place where aliens could just chill.
As a kid, it was pure fun. As an adult revisiting it, you see the improv, the satire and the sadness behind the eyes.
But back then? It was just a guy drinking with his finger and sitting on his head.
Saw this one on TV as a kid, probably Dutch or German broadcast, maybe subtitled, maybe dubbed.
Didn’t understand half of it, but Robin Williams made it impossible to look away.
Mork was an alien in rainbow suspenders, sent to Earth in an egg and everything he did felt like a cartoon trapped in a sitcom.
The show was loud, weird and full of physical comedy. “Nanu Nanu” became playground language.
Mindy was the straight face to Mork’s chaos and Boulder, Colorado looked like a place where aliens could just chill.
As a kid, it was pure fun. As an adult revisiting it, you see the improv, the satire and the sadness behind the eyes.
But back then? It was just a guy drinking with his finger and sitting on his head.



















